Radions historia

Radions historia går bakåt i tiden till 1897, då en italiensk man vid namn Guilermo Marconi fick patent på en trådlös telegraf. Vad man inte visste då, var att radion skulle komma att innebära en betydelsefull förändring för inte minst järnvägen. Järnvägen hade tidigare använt sig av telegrafen för intern kommunikation med från station till station, men telegrafen var en invecklad historia. För att kunna kommunicera behövde varje station ha en egen telegraf och de behövde även ha anställda som var utbildade i att tyda just telegrafens språk. Varje pip från telegrafen översattes till bokstäver med hjälp av den utbildade samt via handböcker.

En man vid namn Ferdinand Braun, förbättrade mottagningen till Marconis radio år 1898. Han använde ett par spolar för att förbättra mottagningen till radions antenn, även om gnistgeneratorn inte var kopplad till antennen. Både Braun och Marconi fick nobelpriset i fysik år 1909, då de båda hade gjort radion möjlig. Samma år lyckades Marconi skicka signaler från Cornwall i England till Newfoundland i Kanada. Som ett experiment fick en grupp människor med sig en Marconiradio år 1928, när de skulle flyga luftskepp under en vetenskapsexpedition. Något gick snett och de tvingades nödlanda på isen. Med hjälp av radion kunde de tillkalla hjälp. Hade de inte haft denna radio, är chansen stor att ingen av dem hade överlevt expeditionen.

År 1907 kom radion till Sverige, men det skulle dröja ända till 1920 innan radion kunde användas av privatpersoner. Detta berodde på att man var tvungen att söka tillstånd från kungen för att få lov att använda radion, varesig det gällde att lyssna eller att sända radio. År 1925 började radiotjänst att sända sina första radioprogram och radion hade blivit en stor hit. Den var inte bara välfungerande utan den var snygg också. På den tiden var radion byggd i en stor trälåda, oftast av det finare och lite mer påkostade träslaget, mahogny. Dagens versioner är i stället gjorda av plast.